Samtal om socialt arbete och papperslösa

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

Social aktion nu

Kolla in!

http://socialaktion.nu/

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Förvar under lupp – En studie av rättsäkerheten för asylsökande i förvar

http://www.redcross.se/PageFiles/1756/Forvar%20under%20lupp_v8.pdf

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En smärtsam åldersuppskrivning

Publicerad i Yelah den 18 juli 2011

Migrationsverkets allt vanligare åldersuppskrivningar får svåra konsekvenser för de drabbade. Bryta tystnaden uppmärksammar hur det gick för Gholam.

Den 14 juli 2011 sändes ett inslag i radio gällande Gholam, en ung asylsökande kille från Afghanistan som under våren 2011 fick sin ålder uppskriven av Migrationsverket. Direkt vid ankomsten till Malmö kunde människor i Gholams omgivning märka att han var orolig och instabil, och redan efter någon vecka blev han omplacerad till ett boende som kunde hantera hans behov på ett bättre sätt.

(SOSFS 1993:11) konstaterar att det inte går att fastställa en exakt ålder i de övre tonåren

Trots detta var Gholams psykiska tillstånd dåligt. Han gjorde akutbesök på Barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning vid ett flertal tillfällen. Efter några månader kallades han till Migrationsverket för delgivning av åldersuppskrivning. Han vägrade dock att åka med, visade tecken på att vilja begå självmord och fick allt oftare utbrott av ångest och panik på det behandlingshem som socialtjänsten hade placerat honom. Vid ett av dessa tillfällen tillkallades polisen, som gjorde bedömningen att Gholam skulle föras till den psykiatriska akutmottagningen i Kristianstad, där han lades in för vård.

Veckan som följde blev orolig för Gholam. Migrationsverket anvisade honom vård på en institution för funktionshindrade vuxna. Övriga patienter var upp till 70 år gamla och miljön var skrämmande för en ung pojke i hans situation. Efter ytterligare suicidhandlingar fördes han återigen till psykiatrisk akutmottagning med polishandräckning, flydde därifrån och sökte sig till Migrationsverket i Malmö med enda önskan att någon skulle träffa honom för att kunna konstatera att han inte är 27 år gammal.

Placerades i arrest

Gholam anvisades senare till ett boende i Alvesta och fick tid för informationssamtal om avvisning till Norge dagen därpå. Ångesten tog dock överhanden och samma dag besökte han oanmäld Migrationsverket, ett besök som återigen slutade med polishandräckning, denna gång till arresten i polishuset istället för sjukhus. Gholam hölls sedan i arresten i Växjö under åtta dygn.

Eftersom man gjorde bedömningen att han var självmordsbenägen tilläts han bara behålla sina kalsonger. Cellen var kal, en tunn galonklädd madrass och en filt var det enda han hade tillgång till. Efter att ha varit frihetsberövad mer än åtta dygn flyttades han till Skogome – en kriminalvårdsanstalt för dömda sexualbrottslingar. Efter ett par dagar verkställdes överföringen och Gholam överfördes till Norge.

Åldersbestämningar ej tillförlitliga

Bryta Tystnaden har kommit i kontakt med fler barn som blivit uppskrivna i ålder i andra EU-länder där landets Migrationsverk har använt sig av tand- eller skelettröntgen för att åldersbestämma barnen. Detta trots att Socialstyrelsen i sina allmänna råd (SOSFS 1993:11) konstaterar att det inte går att fastställa en exakt ålder i de övre tonåren. Det enda som kan utläsas av röntgenplåtarna tagna i Norge är att Gholam är 14 fyllda år

Bryta Tystnaden vill problematisera Migrationsverkets åldersbedömningar på ensamkommande barn samt belysa åldersuppskrivningens konsekvenser i praktiken. Innan Gholam delgavs beslut om åldersuppskrivning hade socialtjänsten i Malmö ansvaret för honom och han hade en god man. Under denna period erbjöds han det omhändertagande han var i behov av, han fick vård och omsorg och man kunde se att han började finna det lugn som var nödvändigt för hans rehabilitering.

Men Migrationsverket i Sverige valde att gå på en norsk åldersbedömning som enbart grundat sig på en tandröntgen som Irena Davidsson, rättsodontolog på Rättsmedicinalverket i Solna granskat. Irena Davidssons bedömning är att det enda som kan utläsas av röntgenplåtarna tagna i Norge är att Gholam är 14 fyllda år. Migrationsverket har även bortsett från Marie Köhlers (Barnhälsovårdsöverläkare i Region Skåne) åldersutredning, socialsekreterarnas bedömning samt chefsöverläkarens intyg och istället gå på den norska åldersbedömningen, 27 år.

Helhetsbedömning?

Enligt Migrationsverkets riktlinjer ska en åldersbedömning baseras på en helhetsbedömning, men det är inte ovanligt att den genomförs på grundval av enbart det första asyllandets bedömning. Detta utan att hänsyn tas till de metoder som använts eller det specifika fallet i fråga. Flertalet ungdomar berättar till exempel om hur smugglare tipsat dem om att säga en högre ålder eller så har den enda tillgängliga flyktmetoden tvingat ungdomar att utge sig för att vara äldre.

När Gholam skrevs upp i ålder förde ingen på Migrationsverket något samtal med honom inför åldersuppskrivningen, något som i sig strider mot Migrationsverkets egna rutiner. Endast en person hade träffat honom, nämligen den handläggare som vid hans ankomst registrerade honom som minderårig. Särskilt då det råder stor skillnad mellan de olika åldersbedömningarna (17 och 27 år), och mot bakgrund av de signaler som Migrationsverket fått från Gholams omgivning, borde någon ha tagit sig tid för ett ålderssamtal med Gholam innan beslutet om åldersuppskrivning togs.

Åldersuppskrivningar har ökat

Bryta tystnaden har genom samtal med ungdomar och gode män uppmärksammat att åldersuppskrivningar har ökat markant sedan hösten 2010. Ofta genomförs de flera månader efter det att ungdomarna sökt asyl i Sverige. Det förekommer även att ungdomar överförs enligt Dublinförordningen till ett land där de är registrerade som över 18 år, trots att Migrationsverket i Sverige inte ändrat åldersbedömningen. Man litar alltså på det första asyllandets bedömning om åldern och barnet kan därför överföras trots att det finns bevis i form av avvisningsbeslut eller överhängande risk att de avvisas till det land från vilket de flytt.

En ålders-uppskrivning kan medföra allvarliga konsekvenser för den enskilda

Svåra konsekvenser

En åldersuppskrivning kan medföra allvarliga konsekvenser för den enskilda. Från en dag till en annan bryts den nya trygga tillvaron upp, där barnet har god man och vänner, boendepersonal runtomkring sig. Efter att åldern skrivs upp placeras ungdomarna på Arlöv Park Hotell utan vidare information gällande deras boendesituation eller asylprocess. Barn, som Gholam, som har många traumatiska upplevelser med sig i bagaget och som varit på flykt under långa perioder utsätts igen för ett uppbrott som riskerar att påverka deras hälsa mycket negativt. Att möta ensamkommande barn utan att ytterligare förvärra deras ofta redan dåliga tillstånd kräver att vi börjar tro på och lita till deras berättelser.

Bryta Tystnaden

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Socialtjänsten förblir tyst

Debattartikel publicerad i Aluma NR 08:2011

Socialtjänsten förblir tyst

Hur skulle du reagera om vi sagt att det hittills i år har försvunnit cirka 30 svenska barn från sina hem? Att det försvann omkring 100 barn förra året? Att det mellan 2009 och 2010 försvann 350 svenska barn? Hur skulle du reagera om vi sa att flera av dessa barn inte kommer att komma tillbaka utan kommer att leva på gatan utan tillgång till sjukvård, skola och andra basala rättigheter? Hur skulle du reagera om vi sa att dessa barn utnyttjades och exploaterades som billig arbetskraft eller inom prostitution och tvingades in i kriminella verksamheter? Att dessa hundratalssvenska barn lever utan skyddsnät och har en avsaknad av trygghet och stabilitet?

Detta är en verklighet som barn i Sverige lever i idag. Varje år anländer flertalet ensamkommande barn som söker asyl i Sverige. Av olika anledningar försvinner de i migrationsprocessen. Ingen vet vad som händer med dessa barn eller vart de tar vägen. Från ideella organisationer och i olika rapporter från bland annat myndigheter tas de villkor som dessa barn tvingas leva under upp, menhur barnen ska skyddas eller anledningarna bakom varför barn dessa barn försvinner uteblir.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) tillsammans med Migrationsverket publicerade i februari 2010 rapporten ”Ensamkommande barn och ungdomar – ett gemensamt ansvar. Kartläggning och åtgärdsplan”. I den framgår det väldigt tydligt att problemet anses vara att ungdomar försvinner. De åtgärder och förslag på förändringar som föreslås är bland annat ett utökat systematiskt samarbete mellan polisen, migrationsverket och socialtjänstende menar att detta varit bristfälligt.

Vi menar att det utökade samarbetet som SKL och Migrationsverket tar upp handlar om att kontrollera, förvara och utvisa barnen och inte att skapa reella lösningar. Frågor som varför dessa barn avviker, om det är något fel på asylsystemet eller varför barnen är så rädda lyser med sin frånvaro. Ingenstans nämns de hemska förhållanden som barnen utvisas till. Så länge det sker utanför Sveriges gränser så är det helt enkelt inte vårt ansvar, så länge det inte är ”svenska” barns rättigheter som kränks så är inte problemet tillräckligt allvarligt för att göra något åt i praktiken.

Barn som kommer till Sverige och söker asyl utan vårdnadshavare faller direkt under

socialtjänstens ansvar som beviljar bistånd i form av boende och nödvändigt boendestöd. Socialtjänsten i Malmö som har hand om ensamkommande barn arbetar i sin tur på uppdrag av Migrationsverket. Detta innebär att då Migrationsverket bestämmer att barnet ska utvisas från Sverige eller då barnet skrivs upp i ålder, dvs. bedöms vara äldre än den ålder som barnet själv uppgivit, så släpper socialtjänsten helt sitt ansvar. Detta är något som begränsar vårt arbete som socialsekreterare och boendestödjare oerhört mycket. När barn väljer att ”gå under jorden” försvinner deras trygga tillvaro bestående av boendestödjare, goda män, socialsekreterare samt kamrater på boendet. Deras skyddsnät rycks bort och de blir lämnade utan pengar eller tak över huvudet.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för alla som befinner sig i en kommun, detta oavsett om du har uppehållstillstånd eller inte. Det saknas dock riktlinjer och utrymme för att komma i kontakt med dessa barn vilket resulterar i att den enda hjälp som finns att tillgå är ideella organisationer och människor som med knappa medel försöker upprätthålla en dräglig tillvaro för dessa barn.

Ett hinder för socialsekreterare är den så kallade underrättelseskyldighet som Socialtjänsten har enligt Utlänningsförordningen. I den står att socialtjänsten är skyldig att uppge till polisen första gången de ger en insats till en person som inte har uppehållstillstånd. Just nu tolkas det många gånger som att Socialtjänsten ska kontakta polisen i fråga om alla personer som inte har uppehållstillstånd. Men enligt bland annat Anders Thunved, som har skrivit flera kommentarer till lagen, ska underrättelseskyldigheten tolkas som en skyldighet för socialtjänsten att uppmana personer som inte varit i kontakt med Migrationsverket att söka uppehållstillstånd och inte som ett sätt att få människor utvisade från Sverige. Det finns ingen tydlig vägledning i förarbetena eller i lagtexten på hur man ska agera vilket ger utrymme för fri tolkning för socialtjänsten. Detta innebär att socialtjänstens agerande ser olika ut beroende på vilken handläggare och enhet som mottar personen i fråga. Många gånger står socialtjänsten handfallna på grund av avsaknaden av rutiner och kompetens.

Sverige har ratificerat barnkonventionen och har en skyldighet att skydda alla barn som befinner sig i landet, oavsett legal status. Något som också framgår av socialtjänstlagen är att samtliga barn har lika rättigheter och att samhället har skyldighet att tillgodose barnens rättigheter!

Vår fråga är således, när kommer de svenska myndigheterna att agera och faktiskt använda sig av lagen för att främja istället för att skända? Vi vill även veta vad SKL har för argument och försvar för hur dessa barn behandlas. Vi vill veta hur SKL kan bortse från de grundläggande problemen i asylpolitiken och således osynliggöra barnens extremt utsatta position och deras rättigheter.

Vi skulle vilja se en socialtjänst som tog sitt ansvar fullt ut. En socialtjänst som vågade stå för sina klienter hela vägen. Vi skulle vilja se att socialtjänstlagen tillämpades på ett sätt som den är till för. För alla barn oavsett legal status!

Bryta Tystnaden – det sociala arbetet kan vara annorlunda.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vi i socialtjänsten går på knäna – öppet brev till socialministern

http://www.helagotland.se/gt/artikel.aspx?articleid=6987383

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Upprop för rätt till familjeåterförening

http://upprop.nu/KANW

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar